EM:s viktigaste spelare
Här är de spelarna som jag i rangordning klassar som de spelare som har högst förväntningar på sig, som enskilda spelare under fotbolls-festen i sommar.
Synpunkter?
3. Alexander Frei, Schweiz
Efter att ha gjort succé i dåtida svensklaget Rennes såldes han till Borussia Dortmund 2006, där han återigen visade att han är en fotbollsspelare av rang, genom att göra 16 mål första säsongen. Detta belönades bland annat med en kaptensbindel i det schweiziska landslaget.
Den schweiziska anfallaren har haft det tufft under en längre period och har dragits med både höft- och vadproblem vilket har genererat i lite speltid, inte minst i landslaget som han inte representerade på över ett år. Nu är han dock tilbaka, och det med besked. Formen hittades snabbt i klubblaget där han hjälpte det anrika Dortmund att säkra nytt kontrakt genom att göra fyra mål på de avslutande tre matcherna, vilket satte punkt för en skakig säsong där Frei lyste med sin skadefrånvaro. Två landskamper har även hunnits med, och i den senaste mot Slovakien noterades Frei för ett mål, vilket placerar honom på andra plats i de schweiziska rekordböckerna, bara ett mål ifrån ett delat rekord.
Eftersom Schweiz är ett av arrangörsländerna slapp de kvalet till turneringen, vilket betyder att man har svårt att göra en bedömning hur laget som inte släppte in ett enda mål i VM 2006 har utvecklats. Dock brukar arrangörsländer prestera över sin egentliga förmåga i stora turneringar, och jag skulle inte bli förvånad om Schweiz lyckas ta sig vidare från grupp A. Om så blir fallet, tippar jag på att kapten Frei tillsammans med ett stabilt försvar kan tillskrivas denna bragd.
2. Zlatan Ibrahimovic, Sverige
Efter att ha varit skadad och från läktaren sånär se Inter tappa en näst intill kassaskåpsäker scudetto till Roma på målsnöret går Zlatan Ibrahimovic in och gör de två mål som betyder skillnaden mellan en ligaseger och ett praktfiasko. Hela Italien stämmer in i hyllningskören samtidigt som ett skadesargat svenskt landslag ser en ljusning och återigen vågar hoppas på sommaren 2008.
Även om Zlatans form i landslaget har varit ett hett diskussionsämne under hela hans karriär, och det faktum att han inte gjort mål för Sverige på snart tre år så är det Zlatan Ibrahimovics dagsform som bestämmer huruvida vårt landslag ska vara glada över att överhuvudtaget ha kvalificerat sig till EM, eller om man på allvar ska kunna hävda sig i kampen med de stora europeiska nationerna. Om Ibra lyckas hitta den form som han hade i upptakten av Serie A denna säsong är jag övertygad om att Sverige kan gå en ljus sommar till mötes.
1. Cristiano Ronaldo, Portugal
2006 var sista chansen för Portugals gyllene generation att vinna en stor titel på seniornivå efter att snöpligt ha förlorat finalen i hemma-EM 2004 mot ett näst intill magiskt Grekland. Det räckte till en semi-final men inte längre för Figos mannar och en era i portugisisk fotboll kom till ett slut. Spelare som Luis Figo, Manuel Rui Costa, Joao Pinto och många andra var borta, och Scolari var till EM 2008 tvungen att bygga en ny stomme i det portugisiska landslaget.
Nu läggs fokus istället på Cristiano Ronaldo, som med sin snabbhet, sina överstegsfinter och sitt publikinfriande spel är det som får portugiserna att inte bara hoppas, utan faktiskt tro på ännu en stortid efter den gyllene generationen. Liksom Figo har Ronaldo medspelare av klass, och om spelare som Nani, Quaresma, Moutinho, Veloso och Hugo Almeida fortsätter att utvecklas kommer Portugal att vara lika slagkraftigt som för fem år sen. Dock tvivlar jag på att det någonsin kommer att föras debatt om vem som är storstjärnan, så länge Cristiano Ronaldo finns med på planen.
Efter en galen säsong står Cristiano i många människors ögon som världens i särklass bästa fotbollsspelare efter att ha varit den huvudsakliga orsaken till att Manchester United lyckats vinna både Premier League och Champions League. Dessutom lyckades han vinna skytteligan i båda turneringarna.
I brist på annan kritik under säsongen 2007/2008 har Ronaldo anklagats för att ha svårt att prestera i de stora matcherna, och även om han lyckades göra mål i Champions League-finalen senast missade han även en straffspark som kunde kostat United titeln. Om en liknande situation uppstår i EM måste Ronaldo få ordning på nerverna. Om han klarar av att behålla kylan ser jag inget skäl till att Portugal inte ska klassas som en av turneringens favoriter.