Copa Mundial

Efter att ha haft två väldigt lyckliga veckor där jag bland annat tappade bort min mobil, min ipod och nyckeln till lägenheten blev grädden på moset häromdagen när datorn bestämde sig för att säcka ihop.

Så fort jag sparkat igång datorn kommer uppdateringarna fortsätta att komma dagligen, och jag hoppas att ni fortsätter titta in då och då för att se hur det hela utvecklar sig.

Tills dess laddar jag inför matchen på lördag. Är lite rädd för hur det hela ska utspela sig med tanke på hur darriga Sverige var i försvaret igår. Hansson gjorde en skitmatch, rent ut sagt och Mellberg var inte mycket bättre. Detta kommer straffa sig gentemot ett kvickt och kreativt spanskt landslag, och vi får hoppas att herr Lagerbäck tar båda i örat och får fram ett budskap för att förhindra detta.

Är nöjd med hur första dagen utspelade sig. Vet ni inte vad jag pratar om så har ni med största sannolikhet hamnat på fel blogg.

Schweiz - Tjeckien 0-1
Efter en maffig invigning där temat något luddigt var "pixlar" satte turneringens första match igång. Schweiz gick ut starkt precis som jag väntat mig, och Tjeckien såg väldigt svaga ut. Det unga mittfältet i hemmalaget vann det mesta och även om man inte kom till dödliga avslut alltför ofta hade Schweiz greppet om matchen. Ju längre första halvlek led, desto mindre påtagligt blev den schweiziska pressen och istället började Tjeckien jobba sig in i matchen. Efter halvlek var det återigen schweizisk press, med samma följdscenario som i första. Tjeckien lyckas få in en boll genom Vaclav Sverkos efter slarvigt försvarsspel.
Kort och gott så vinner Tjeckien en match där jag tycker att Schweiz var det marginellt bättre laget. Den tjeckiska segern känns väldigt tursam, och en solid Peter Cech räddade (tillsammans med sina målramar) tre poäng åt Tjeckien i premiären.
Att Alexander Frei får lirka av planen efter en knäskada är naturligtvis sorgligt, speciellt eftersom han var första halvlekens bästa spelare i mina ögon. Enligt uppgifter är skadan så pass allvarlig att han blir borta från fotbollen i sex veckor.


Portugal - Turkiet 2-0
De rödgröna satte igång en frenetisk offensiv från första bollkontakt, och man såg tidigt att turkarna hade svårt att hänga med i svängarna när Cristiano Ronaldo gjorde sina överstegsfinter, Simao sina outtröttliga ruscher, Decos sina centimeter-precisa krossbollar och Moutinho sina smarta passningar.
Även om målen lät vänta på sig så kom dom till slut, och när Pepe (världens mest offensiva mittback?) lyckas bryta sig in bakom Turkiets dito i 61:a minuten kom målet som gjorde att portugiserna kunde andas ut. Raul Meireles fastställde slutresultatet på tilläggstid efter att unge Joao Moutinho läckert och osjälviskt slagit iväg en genial passning till ovannämnde målskytt.
Jag håller Portugal som favoriter till slutsegern i EM. Gårdagens match fick mig på intet sätt att tänka om detta beslut. Det var inte utklassning, men Portugal hade hela tiden Turkiet på bekvämt avstånd, och resan mot kvartsfinalerna har börjat för Scolaris mannar.

---

Och så till dagens matcher då grupp B ska sparkas igång.

Österrike - Kroatien är den första matchen för dagen som sparkas igång om ungefär två timmar. Kroatien är det mycket bättre laget, och jag tror inte att Österrike klarar att mäta sig med Balkans giganter. Jag tippar slutresultatet 3-0 till Kroatien.


Tyskland - Polen har jag två olika scenarion på. Antingen gör Tyskland ett tidigt mål och Polen klappar ihop. I så fall slutar matchen med 2-0 efter bekvämt tyskt spel där man sparar krafterna för senare prövningar. Ett annat scenario är att Polen lyckas hålla tätt in till halvtid, och att det tyska laget i så fall börjar känna av nerver och frustration över att inte få betalt på planen. Hur som helst, 1-0 eller 2-0 till Tyskland, beroende på hur matchen utspelar sig.

För ungefär en vecka sedan läste jag en artikel i Sportbladet där det visade sig att Sverige har det mest rutinerade landslaget i hela EM, med sammanlagt 1045 landskamper i bagaget. En stadig förstaplats för svenskarna där Grekland som återfinns på andra plats på listan ligger hela 192 landskamper efter. Överlag så är artikeln väldigt positivt vinklad och lägger fram informationen som ett stort plus för det svenska laget när det blir dags för EM-spel. Med en medelålder på 29 år, 2 månader och 22 dagar har Sverige mästerskapets näst äldsta trupp, och bara Italien är äldre. Detta kan jämföras med Ryssland som mönstrar den yngsta truppen med en medelålder på blott 26 år, 2 månader och 20 dagar.

 

Det är ingen hemlighet att Sveriges landslag är gammalt. Riktigt gammalt, och snudd på uråldrigt. Spelare som Henrik Larsson, Marcus Allbäck, Niklas Alexandersson har alla passerat 35 (Allbäck i juli förvisso) och förekommer fortfarande frekvent i landslagssammanhang. Som det går att läsa i artikeln uttalar sig Mellberg, Alexandersson och Lagerbäck väldigt positivt angående det svenska lagets rutin. ”De vet vad det handlar om att spela på denna nivån, de är vana vid att spela med mycket åskådare, den press som finns och tryck från alla håll och kanter. ­Sådant kan man inte prata sig till, det måste man uppleva själv”, säger den svenske förbundskaptenen bland annat.

 

Dock kan jag inte annat än oroas över detta skrämmande faktum att Sverige har en övermogen landslagsstomme. Visst, jag kan hålla med till viss del att rutin i ett stort mästerskap är ett plus men frågan är hur mycket detta hjälper när man på pappret mönstrar det sämsta och tillika äldsta svenska landslag sedan generationsväxlingen efter VM 1994 fram till och med EM 2000. Allbäck är inte lika bra som när han för ett par år sedan stänkte in mål i Heerenveen. Alexandersson är inte lika bra som när han kvitterade mot England i VM2002 och var ordinarie i Everton. En sargad Fredrik Ljungberg är en skugga av sitt forna jag när han prenumererade på en plats i startelvan i Arsenal.

 

I ett europeiskt topplandslag har spelare svårt att hålla kvar i sina landslagströjor efter att de fyller 30, och det är inte många som fortsätter i landslaget till dagen då de slutar med fotboll för gott. Många väljer att tacka för sig efter ett stort mästerskap när de känner att åldern börjar ta ut sin rätt, snarare än att bli petade av förbundskaptenerna. Francesco Totti och Alessandro Nesta är bra exempel på detta, som efter ett VM-guld 2006 gick ut och sa att de spelat färdigt i landslaget. I Sverige har vi för närvarande väldigt låg tillväxt vad gäller unga talanger som lyckas slå sig in i ett A-landslag. Sebastian Larsson, Andreas Granqvist och Fredrik Stoor är tre nya namn i det svenska landslaget, men ändå är inte dessa spelare speciellt unga. Stoor är född -84 medan Larsson och Granqvist är födda -85. Sammanlagt finns det 31 spelare i EM-trupperna som är födda -86 eller senare.

 

Tittar man lite längre ner i leden, i U21-landslaget, så ser det heller inte speciellt ljust ut. Man har missat att kvalificera sig till de senaste två EM-slutspelen och således även gått miste om deltagande i U23-OS. Senast man lyckades kvala in till EM var 2004 då en del bekanta namn som Andreas Isaksson, Johan Elmander och Mikael Dorsin var med i truppen.

Samma gäller för U19-landslaget som missade chansen att kvala in till sommarens U19-EM när man i andra gruppspelet i kvalet åkte på tre raka förluster och fick åka hem poänglösa.

 

I en tid där svensk fotboll står inför en generationsväxling finns det inga nya talanger som kan ersätta spelare som Larsson, Alexandersson, Mellberg, Ljungberg, Allbäck, Svensson och många andra som utgjort en stomme i ett väldigt framgångsrikt landslag under en era som sträcker sig över tio år. Allt eftersom att pengarna strömmar in till de allsvenska lagen får de egna produkterna allt svårare att hävda sig gentemot kostsamma importspelare. Vi går en orolig framtid till mötes, och till min stora förtvivlan ser jag ingen snabb lösning på problemet

 

 

Medelåldern på respektive landslags EM-trupp:

Italien 29 år, 6 månader och 16 dagar

Sverige 29 år, 2 månader och 22 dagar

Grekland 29 år, 1 månad och 22 dagar

Tjeckien 28 år, 9 månader och 23 dagar

Holland 28 år och 13 dagar

Frankrike 28 år och 6 dagar

Kroatien 27 år, 6 månader och 28 dagar

Tyskland 27 år, 2 månader och 20 dagar

Polen 27 år och 13 dagar

Portugal 26 år,10 månader och 27 dagar

Turkiet 26 år, 10 månader och 9 dagar

Rumänien 26 år, 7 månader och 25 dagar

Österrike 26 år, 6 månader och 1 dag

Spanien 26 år, 5 månader och 30 dagar

Schweiz 26 år, 5 månader och 16 dagar

Ryssland 26 år, 2 månader och 20 dagar

I takt med att de flesta europeiska ligor avslutas för säsongen måste media fylla det tomrum som matchrapporteringar lämnar. Enligt traditionen fylls spaltmeter och åter spaltmeter med nyheter om eventuella övergångar, ofta med väldigt skiftande sanningshalt.

Eftersom det är väldigt svårt att hänga med i hela transfercirkusen där rykten och fakta ofta blandas ihop tänkte jag göra en liten summering på de största övergångarna som hittills ägt rum under lågsäsongens första fas.

England:
Bosingwa, från Porto till Chelsea
Jens Lehmann, från Arsenal till Stuttgart
Emre Belözoglu, från Newcastle till Fenerbahce
Luka Modric, från Dinamo till Tottenham

Italien:
Mathieu Flamini, från Arsenal till Milan
Antonio Cassano, från Real Madrid till Sampdoria (köpt loss)
Stefan Jovetic, från Partizan till Fiorentina
Alberto Gilardino, från Milan till Fiorentina
Amauri, från Palermo till Juventus
Gianluca Zambrotta, från Barcelona till Milan
Andrea Barzagli, från Palermo till Wolfsburg

Spanien:
Gerard Pique, från Man Utd till Barcelona
Lautaro Acosta, från Lanus till Sevilla
Seydou Keita, från Sevilla till Barcelona
Tomas Ujfalusi, från Fiorentina till Atletico Madrid
Edmilson, från Barcelona till Villarreal
Llorente, från Valladolid till Villarreal
José Martín Cacéres, från Villarreal till Barcelona

Precis som vanligt kan vi räkna med en anstormning av klara övergångar precis efter EM, som är ett stort skyltfönster för hela Europa att titta på. Den spelare som gör ett bra EM kan vänta sig fina erbjudanden när han kommer hem. Spelare som det redan talas om nu i samband med övergång är bland annat Samir Nasri, Deco, Valon Behrami, Gareth Barry och många, många andra.

Inför det stundande EM-slutspelet i Österrike/Schweiz finns det vissa som bär mer på sina axlar än andra. Jag tänker på den typen av spelare som förväntas att bära upp ett helt lag. Tänk Drogba i Elfenbenskusten, eller Shevchenko i Ukraina.

Här är de spelarna som jag i rangordning klassar som de spelare som har högst förväntningar på sig, som enskilda spelare under fotbolls-festen i sommar.

Synpunkter?

 

3. Alexander Frei, Schweiz

Efter att ha gjort succé i dåtida svensklaget Rennes såldes han till Borussia Dortmund 2006, där han återigen visade att han är en fotbollsspelare av rang, genom att göra 16 mål första säsongen. Detta belönades bland annat med en kaptensbindel i det schweiziska landslaget.

Den schweiziska anfallaren har haft det tufft under en längre period och har dragits med både höft- och vadproblem vilket har genererat i lite speltid, inte minst i landslaget som han inte representerade på över ett år. Nu är han dock tilbaka, och det med besked. Formen hittades snabbt i klubblaget där han hjälpte det anrika Dortmund att säkra nytt kontrakt genom att göra fyra mål på de avslutande tre matcherna, vilket satte punkt för en skakig säsong där Frei lyste med sin skadefrånvaro. Två landskamper har även hunnits med, och i den senaste mot Slovakien noterades Frei för ett mål, vilket placerar honom på andra plats i de schweiziska rekordböckerna, bara ett mål ifrån ett delat rekord.

Eftersom Schweiz är ett av arrangörsländerna slapp de kvalet till turneringen, vilket betyder att man har svårt att göra en bedömning hur laget som inte släppte in ett enda mål i VM 2006 har utvecklats. Dock brukar arrangörsländer prestera över sin egentliga förmåga i stora turneringar, och jag skulle inte bli förvånad om Schweiz lyckas ta sig vidare från grupp A. Om så blir fallet, tippar jag på att kapten Frei tillsammans med ett stabilt försvar kan tillskrivas denna bragd.

 

2. Zlatan Ibrahimovic, Sverige

Efter att ha varit skadad och från läktaren sånär se Inter tappa en näst intill kassaskåpsäker scudetto till Roma på målsnöret går Zlatan Ibrahimovic in och gör de två mål som betyder skillnaden mellan en ligaseger och ett praktfiasko. Hela Italien stämmer in i hyllningskören samtidigt som ett skadesargat svenskt landslag ser en ljusning och återigen vågar hoppas på sommaren 2008.

Även om Zlatans form i landslaget har varit ett hett diskussionsämne under hela hans karriär, och det faktum att han inte gjort mål för Sverige på snart tre år så är det Zlatan Ibrahimovics dagsform som bestämmer huruvida vårt landslag ska vara glada över att överhuvudtaget ha kvalificerat sig till EM, eller om man på allvar ska kunna hävda sig i kampen med de stora europeiska nationerna. Om Ibra lyckas hitta den form som han hade i upptakten av Serie A denna säsong är jag övertygad om att Sverige kan gå en ljus sommar till mötes.

 

1. Cristiano Ronaldo, Portugal

2006 var sista chansen för Portugals gyllene generation att vinna en stor titel på seniornivå efter att snöpligt ha förlorat finalen i hemma-EM 2004 mot ett näst intill magiskt Grekland. Det räckte till en semi-final men inte längre för Figos mannar och en era i portugisisk fotboll kom till ett slut. Spelare som Luis Figo, Manuel Rui Costa, Joao Pinto och många andra var borta, och Scolari var till EM 2008 tvungen att bygga en ny stomme i det portugisiska landslaget.

Nu läggs fokus istället på Cristiano Ronaldo, som med sin snabbhet, sina överstegsfinter och sitt publikinfriande spel är det som får portugiserna att inte bara hoppas, utan faktiskt tro på ännu en stortid efter den gyllene generationen. Liksom Figo har Ronaldo medspelare av klass, och om spelare som Nani, Quaresma, Moutinho, Veloso och Hugo Almeida fortsätter att utvecklas kommer Portugal att vara lika slagkraftigt som för fem år sen. Dock tvivlar jag på att det någonsin kommer att föras debatt om vem som är storstjärnan, så länge Cristiano Ronaldo finns med på planen.

Efter en galen säsong står Cristiano i många människors ögon som världens i särklass bästa fotbollsspelare efter att ha varit den huvudsakliga orsaken till att Manchester United lyckats vinna både Premier League och Champions League. Dessutom lyckades han vinna skytteligan i båda turneringarna.

I brist på annan kritik under säsongen 2007/2008 har Ronaldo anklagats för att ha svårt att prestera i de stora matcherna, och även om han lyckades göra mål i Champions League-finalen senast missade han även en straffspark som kunde kostat United titeln. Om en liknande situation uppstår i EM måste Ronaldo få ordning på nerverna. Om han klarar av att behålla kylan ser jag inget skäl till att Portugal inte ska klassas som en av turneringens favoriter.

Tänkte att jag efter bästa förmåga ska försöka tippa hur samtliga grupper i den första fasen av EM-slutspelet kan tänkas summeras efter den sista matchen i gruppspelet är spelad 18 juni. Vilka favoriter faller? Vilka underdogs lyckas skrälla? Detta är min analys.

 

Grupp A:

Schweiz

Tjeckien

Portugal

Turkiet

Analys:

Känns som den mest öppna gruppen, tillsammans med Sveriges grupp D. Portugal får utan tvekan gälla som storfavoriter, och Tjeckien bör på pappret kunna knipa en andraplats. Dock ska inte Schweiz på något sätt underskattas, och i mina ögon kan de mycket väl snuva tjeckerna på en kvartsfinalplats. Hemmanationer presterar alltid, enligt tradition, över förmåga och man ska inte glömma att Schweiz gjorde ett mycket fint VM 2006 och sedan dess inte haft några tävlingsmatcher där man avslöjat form.

Tycker även att spelschemat gynnar schweizarna, då de har Portugal i den sista matchen. Om portugiserna, som jag tror, radar upp två relativt lätta segrar mot både Turkiet och Tjeckien behöver de bara gå på halvfart i sista matchen mot Schweiz, vilket kan resultera i poäng för hemmanationen.

 

Nyckelmatch: Utan tvekan öppningsmatchen mellan Schweiz och Tjeckien 7 juni. Om Schweiz bara lyckas få med sig en poäng från den matchen är de på god väg mot en kvartsfinal.

 

Slutplaceringar:

 

1. Portugal
2. Schweiz
3. Tjeckien
4. Turkiet

Grupp B:

Österrike

Kroatien

Polen

Tyskland

Analys:

EM:s mest lättippade grupp? Förmodligen. För mig finns bara två lag i den här gruppen, och jag tror att det hjälper föga att österrikarna spelar med ett massivt publikstöd i ryggen.

Tyskland och Kroatien är två av Europas absolut bästa landslag, de övriga två hör inte till en sådan skara på långa vägar. Något som kan bli desto svårare att tippa är vilket lag som kniper gruppsegern. För mig får Tyskland gälla som knapp favorit med tanke på deras tradition att alltid höja sig en nivå när det är dags för stora mästerskap-slutspel, även om Kroatien i mina ögon har ett mer spännande lag.

Matchen om tredjepris vinner Österrike med 2-1.

 

Nyckelmatch:

Andra gruppspelsmatchen mellan Tyskland och Kroatien som spelas i andra omgången 12 juni. Matchen bestämmer vilket lag som vinner gruppen.

 

Slutplaceringar:

 

1. Tyskland
2. Kroatien
3. Österrike
4. Polen

Grupp C:

Holland

Rumänien

Italien

Frankrike

 

Analys:

Dödens grupp, där tre av världens absolut bästa fotbollsnationer gör upp om två platser. Lägg till ett spännande Rumänien på uppgång som även de kan lägga till ett och annat till den slutliga ekvationen. Om Grupp B var EM:s mest lättippade grupp så är grupp C raka motsatsen, och ju mer jag tänker fram och tillbaka desto mindre säker blir jag.

Frankrike kommer till spel med en otroligt stark trupp där man blandar ungt och gammalt. Spelare som Henry, Anelka och Thuram kompletteras av morgondagens stjärnor i Nasri och Benzema. Om Domenech får detta att fungera klassar jag Frankrike som knapp favorit i gruppen.

Spontant känns det som att Italien och Holland gör upp om andraplatsen, men jag är övertygad om att minst ett av de här lagen kommer floppa totalt och åka hem med svansen mellan benen. Förmodligen Holland, som inte känns lika starkt som för ett par år sedan.

Rumänien känns inte på något sätt ofarliga, men jag tror inte att de har vad som krävs för att ta sig till slutspel från en grupp av denna kaliber. Dock tror jag att rumänernas spel kan komma att avgöra ödet för de andra tre kombatanterna.

 

Nyckelmatch:

Holland mot Italien i den första matchen sätter ribban för hela gruppen, och det lag som går segrandes ur den striden kommer med största sannolikhet att ta sig vidare till kvartsfinal.

 

Slutplaceringar:

1. Frankrike
2. Italien
3. Holland
4. Rumänien

 

Grupp D:

Grekland

Spanien

Sverige

Ryssland

 

Analys:

Spanien får gälla som storfavorit trots att det spanska landslaget tidigare visat sig odugliga vad gäller att hålla nerverna i styr i stora mästerskap. Efter tolv raka landskamper utan förlust kommer Spanien med både en stark trupp och stark moral. Vilket lag som kan tänkas knipa andraplatsen är en stenhård kamp där tre lag spelar med kniven mot strupen från sina respektive länder, som alla räknar med avancemang.

Sverige kommer med ett tungt facit i bagaget, tillsammans med många frågetecken vad gäller både form och hälsa hos många av de betydande spelarna. Ju mer jag tänker på det, desto mindre vågar jag hoppas på svenskt avancemang från den otroligt jämna grupp D.

Jag väljer att gå tvärt emot alla experter, som gärna väljer att ta upp kampen mellan Grekland och Sverige som den betydande för vilket av de två lagen som går vidare. Istället tror jag på Ryssland, som efter ett oerhört bra kval där man slog ut England ser riktigt starka ut. Lägger man till demontränaren Guus Hiddink samt ett nyvunnet UEFA Cup-guld för ett par av spelarna i truppen så tror jag att Ryssland kan bli riktigt svåra för Sverige i sommar, samtidigt som jag inte vågar hoppas på mer än kryss mot Grekland.

 

Nyckelmatch:

Något partisk kanske, men i matchen mot Ryssland så måste Sverige prestera om man ska hålla sig vid liv i den här turneringen efter gruppspelet.

 

Slutplaceringar:

1. Spanien
2. Ryssland
3. Sverige
4. Grekland