Copa Mundial

För ungefär en vecka sedan läste jag en artikel i Sportbladet där det visade sig att Sverige har det mest rutinerade landslaget i hela EM, med sammanlagt 1045 landskamper i bagaget. En stadig förstaplats för svenskarna där Grekland som återfinns på andra plats på listan ligger hela 192 landskamper efter. Överlag så är artikeln väldigt positivt vinklad och lägger fram informationen som ett stort plus för det svenska laget när det blir dags för EM-spel. Med en medelålder på 29 år, 2 månader och 22 dagar har Sverige mästerskapets näst äldsta trupp, och bara Italien är äldre. Detta kan jämföras med Ryssland som mönstrar den yngsta truppen med en medelålder på blott 26 år, 2 månader och 20 dagar.

 

Det är ingen hemlighet att Sveriges landslag är gammalt. Riktigt gammalt, och snudd på uråldrigt. Spelare som Henrik Larsson, Marcus Allbäck, Niklas Alexandersson har alla passerat 35 (Allbäck i juli förvisso) och förekommer fortfarande frekvent i landslagssammanhang. Som det går att läsa i artikeln uttalar sig Mellberg, Alexandersson och Lagerbäck väldigt positivt angående det svenska lagets rutin. ”De vet vad det handlar om att spela på denna nivån, de är vana vid att spela med mycket åskådare, den press som finns och tryck från alla håll och kanter. ­Sådant kan man inte prata sig till, det måste man uppleva själv”, säger den svenske förbundskaptenen bland annat.

 

Dock kan jag inte annat än oroas över detta skrämmande faktum att Sverige har en övermogen landslagsstomme. Visst, jag kan hålla med till viss del att rutin i ett stort mästerskap är ett plus men frågan är hur mycket detta hjälper när man på pappret mönstrar det sämsta och tillika äldsta svenska landslag sedan generationsväxlingen efter VM 1994 fram till och med EM 2000. Allbäck är inte lika bra som när han för ett par år sedan stänkte in mål i Heerenveen. Alexandersson är inte lika bra som när han kvitterade mot England i VM2002 och var ordinarie i Everton. En sargad Fredrik Ljungberg är en skugga av sitt forna jag när han prenumererade på en plats i startelvan i Arsenal.

 

I ett europeiskt topplandslag har spelare svårt att hålla kvar i sina landslagströjor efter att de fyller 30, och det är inte många som fortsätter i landslaget till dagen då de slutar med fotboll för gott. Många väljer att tacka för sig efter ett stort mästerskap när de känner att åldern börjar ta ut sin rätt, snarare än att bli petade av förbundskaptenerna. Francesco Totti och Alessandro Nesta är bra exempel på detta, som efter ett VM-guld 2006 gick ut och sa att de spelat färdigt i landslaget. I Sverige har vi för närvarande väldigt låg tillväxt vad gäller unga talanger som lyckas slå sig in i ett A-landslag. Sebastian Larsson, Andreas Granqvist och Fredrik Stoor är tre nya namn i det svenska landslaget, men ändå är inte dessa spelare speciellt unga. Stoor är född -84 medan Larsson och Granqvist är födda -85. Sammanlagt finns det 31 spelare i EM-trupperna som är födda -86 eller senare.

 

Tittar man lite längre ner i leden, i U21-landslaget, så ser det heller inte speciellt ljust ut. Man har missat att kvalificera sig till de senaste två EM-slutspelen och således även gått miste om deltagande i U23-OS. Senast man lyckades kvala in till EM var 2004 då en del bekanta namn som Andreas Isaksson, Johan Elmander och Mikael Dorsin var med i truppen.

Samma gäller för U19-landslaget som missade chansen att kvala in till sommarens U19-EM när man i andra gruppspelet i kvalet åkte på tre raka förluster och fick åka hem poänglösa.

 

I en tid där svensk fotboll står inför en generationsväxling finns det inga nya talanger som kan ersätta spelare som Larsson, Alexandersson, Mellberg, Ljungberg, Allbäck, Svensson och många andra som utgjort en stomme i ett väldigt framgångsrikt landslag under en era som sträcker sig över tio år. Allt eftersom att pengarna strömmar in till de allsvenska lagen får de egna produkterna allt svårare att hävda sig gentemot kostsamma importspelare. Vi går en orolig framtid till mötes, och till min stora förtvivlan ser jag ingen snabb lösning på problemet

 

 

Medelåldern på respektive landslags EM-trupp:

Italien 29 år, 6 månader och 16 dagar

Sverige 29 år, 2 månader och 22 dagar

Grekland 29 år, 1 månad och 22 dagar

Tjeckien 28 år, 9 månader och 23 dagar

Holland 28 år och 13 dagar

Frankrike 28 år och 6 dagar

Kroatien 27 år, 6 månader och 28 dagar

Tyskland 27 år, 2 månader och 20 dagar

Polen 27 år och 13 dagar

Portugal 26 år,10 månader och 27 dagar

Turkiet 26 år, 10 månader och 9 dagar

Rumänien 26 år, 7 månader och 25 dagar

Österrike 26 år, 6 månader och 1 dag

Spanien 26 år, 5 månader och 30 dagar

Schweiz 26 år, 5 månader och 16 dagar

Ryssland 26 år, 2 månader och 20 dagar